Curatorsamtal med Maria Ragnestam & Ellen B. Dalbakk
Giron Kiruna, våren 2024
Under snart ett års tid har vi samtalat i bilen, på Zoom, vid köksbordet, i telefon, över sms, på trappen till en fjällstuga och via mail om frågor som driver oss och Verdde framåt. Vi har sett möjligheter och svårigheter men framförallt behov av att synliggöra den samiska mångfalden. När den samiska kulturen och konsten får ta plats utifrån sina egna premisser görs det genom allt från ett par slitna gummistövlar, ASMR rakt in i örat eller från en brandhärjad fjällsluttning i Grekland.
Utvecklingen av Verdde bygger på dialog: med varandra, våra samverkansparter och konstnärerna vi arbetar med. Varje samtal och aktivitet blir ett tidsdokument. Det här samtalet förs ett mellan två kulturarbetare, småbarnsmorsor, kvinnor från samma generation med olika bakgrunder och varierande erfarenheter, som arbetar för att bidra till fler samtal och större förståelse. Människor är komplexa, likaså de frågor vi brottas med idag. Vi vill synliggöra samiska perspektiv genom verk som lockar till att det drar i mungiporna, till eftertanke och nya samtal genom igenkänning. Oavsett om det finns mil och fjäll och sjöar och år mellan oss.
Vi befinner oss mitt i frågorna som konsten vi arbetar med berör. Vi gör det inte på avstånd. Insatserna blir högre och arbetet mer krävande när frågorna ligger nära hjärtat. Men den känslomässiga anknytning bidrar till intressanta konstprojekt och skapar livsviktiga samtal. Jag tror att vi måste vara många för att orka känna, fortsätta och stötta varandra. När jag tittar på verken i Vuoi ihán ser jag en stor värme och omsorg. Sápmi kan inte förenklat beskrivas som förmörkad eller i midnattssolens skimmer. Inte heller är den samiska konsten knuten till en plats eller ett förväntat uttryck.
I en närmare 200 år gammal utställningsbyggnad är platsen ofrånkomligt närvarande. Det är en arkitektonisk, historiskt utmanande och intressant plats att arbeta med. Vår utgångspunkt i arbetet har varit att Vuoi ihán ska blicka framåt mot vad som kan vara och inte fokusera på det som har varit på Skansen, men att vi samtidigt inte ska, eller kan, bortse från den historia som finns här.
«Min dáidaga ja kultuvrra vuolggasadji iešalddis lea 1000 jagi dás duohko.» Detta är konstnären Jenni Laitis ord. «Vår konst och kultur har ett ursprung, 1000 år från nu, framåt i tiden.» Jag tycker meningen på ett bra sätt beskriver det holistiska perspektivet i den samiska kulturen där en del handlar om att tänka många generationer framåt. En annan del är att samiska utövare sällan arbetar efter västliga genrebegränsningar för konstnärliga och kreativa praktiker. En av de mest tongivande samiska konstnärerna, Nils-Aslak Valkeapää, skrev 1979 att konsten som ett isolerat fenomen är okänt för samerna, i den samiska livsstilen blir varje ögonblick i livet en konstnärlig upplevelse.
