Geir Tore Holm

Skiptvet / Giron Kiruna, 25 juni 2024

Vi träffar Geir i juni över en lite ostabil internetuppkoppling där bilden då och då fryser kort. I den lilla bilden av Geir på skärmen finns en myllrande bakgrund som påminner om hans fotoserier av sitt barndomshem i Olmmáivággi Manndalen. Han delar sina tankar om att välja en livssituation som styrs av årstidernas skiftningar som inte minst är tydlig just nu på gården Øvre Ringstad i Skiptvet där gräset slås och hässjor byggs för att torka hö som ska bli foder till gårdens hästar. Konsten och livet blandas i Geirs arbete som rör sig mellan många olika uttryck och roller. Han intresserar sig för miljöerna, materialen och berättelserna som han följer med ett långsiktigt perspektiv. Det vardagliga får ofta ett skimmer av humor i hans verk men det finns också en samhällskritik i hans konstnärliga arbete.

Jag tycker om att mina verk har en skärpa, som både berör mig själv och det samiska samhället. Det har varit väldigt mycket aktionistisk konst, det är det fortfarande och det kommer det att fortsätta vara. Men det som är fint nu är att jag upplever att det finns tid för mer kontemplativa verk och arbeten som försöker gå lite djupare, med ett tidsperspektiv som inte enbart knyter an till det som är aktuellt i sociala medier och på nyheterna. Konstens aktualitet får andra kontexter som verkar på flera plan och jag tror att vi i samiska sammanhang behöver det djupet och konst som inte bara vänder sig utåt, utan som också lyfter frågor kring vad ett folk och en kultur är. I de sammanhangen behövs kritisk, och självkritisk, konst.